Nu till något helt annat än hund.

Idag följde jag med min mor till en sjö. Varmt som bara den får jag jhu trycka mig i en sk bikini och valsa dit och bada. MEN! Bada va det jhu inte tal om. Jisses nordpolen själv hade smält där i. Mycket kallt, va hmm två av 50 personer som va där som faktist badade. Till min ilska!

Vi sitter på ett ställe där man ser rätt stora delar av stranden!

Nere vid vattnet sitter två familjer, vänner till varandra är uppenbart.

Jag är en lång oxh stor tjej. Alltid haft övervikt ibland har det varit MYCKET  mer och ibland lite mindre.  Jag är medveten och realistisk.

Jag har varit mobbad hela vägen upp till gymnasiet, och kan omedvetet fortfarande ta åt mig, om ngn säger ngt till ngn annan eller om ngt till ngn , fast det är HELT annat än riktat mot mig. Så jag vet hur det är att vara liten, växa upp och leva med det.

Framför oss  sitter då dessa två familjer. Ena mamman va rätt stor. Hon hade tre barn. Alla dessa tre sprang runt i vattnet med varsinbulle, kunde knappt leka för de alla va mycket ivriga på att trycka in bullen för att få en ny. Sprang med bullen i handen och sparka lite vatten. Den andra kvinnans barn åt inte eller fick en banan.  Visst jag säger inge tom en bulle hit eller dit. Men när jag såg mamman, och de tre barnen. Tänkte jag direkt på mig själv. Tre ordagrant Tjocka barn. En tjej som knappt kunde se sina tår hon va nog runt en 4-5 år. POjkarna låg nog en på 2 och äldsta på än 7 kanske. Allihopa va riktigt stora. inte mulliga och goa  utan riktigt tjocka. Varför i helvete låter man sina egna barn genomlida något sådant?

Mobbing, smärta, tjej kan itne ha fina kläder för de finns inte hennes storlek. Inte samma möjlighet att kunna leka, here ghud hon kunde knappt böjja sig ner. Fan va arg jag blev. när bullarna va slut ville mamman gå hem. Kan knappt komma upp, men lyckas väl uppe böjjas sig ner för att rycka upp kakor. Som hon delade ut två till sig en till dig två till sig en till dig. När hon skulle ge sin vänninas barn, tackade mamman och sa de. Nä tack va snällt, men vi ska hem och äta. VI MED! säger den stora mamman.

Jag hade lust att gå fram till dom och  berätta hur deras barns framtid kan bli. Tårar,smärta i knä,rygg,hjärta och själ. Hon mår nog inte super kanon hon heller. varför då valsa in sina barn i samma liv hon troligen själv inte alls vill.

Ja det finns folk som trivs stora. Men låt då barnen välja det själva när dom är större. När dom sälva väljer sin mat på bordet elelr äpple eller bulle itll fika. Ja jag älskar att se att folk är på stranden . Många större undviker sådana platser för dom skäms. De är synd! Men va jag är förbanand på är jävla familjer som göder sina barn in till allt som det medföljer.

*arg*