Detta ska nog vara ett genomtänkt bloggnings tillfälle.

Jag har grubblat och kännt och tänkt och tyckt. Som en sa. En blogg är en dagbok. Ens tankar och åsikter får skrivas ner här.

Harman en direkt skylldighet att "tänka" sig för här, eller får man skriva direkt från hjärtat ner på papper och kanske rentav ångra sig dagen efter? Eller är det bara okey i sin slutna dagbok, här hemma? Där ingen "ska" läsa?

Det finns nog oerhört delade meningar i detta. En del kommr nog tycka att .-Du vet ATT folk läser.

Men frågan kvarstår, ska man våga ha sin åsikt utan att bli "påhoppad". Den risken och frågan kommer besvaras efter denna blogg nu, tror jag!

Mitt namn är Cinzia, en 25 årig tjej och en glad berner ägare till den bästa av dem alla Fago.

Jag är en person som gärna uttrycker mig, har starka känslor, spontan, och kramsjuk. Jag tänker mycket, vänder och vrider tills jag öppnar munnen. Ärlig är jag. Men anser att en och samma mening kan framföras på massa olicka sätt.

Detta bloggande idag handlar om tankar om uppfödare.

JAg har ingen stark erfarenhet. minz Monica från Zandrina´s kennel. Min mamma ringde jämt jämt och hmm jämt. Hon svarade alltid, fanns där för mamma råd gjorde och stöttade. Allt från Tamtam´s skällande till att hon va orolig och allt roligt som Tamtam gjorde. Allt från 1 kg bananer om dagen till annat rackar tyg. Jag vet inte, men måste man trivas med sin uppfödare? Är det bannlyst att inte göra det? Är det ett måste att känna att man ska rekomendera, presentera och stolt bära namnet från sin uppfödare? Som jag tidigare skrivit i min blogg är att uppfödare är en egen ras grupp. Kanske rasgrupp 3? Terrier, ettriga, energiska, kamplystna :D?...

Den röda telefonen sätts igång direkt. Vem, vad,varför,hur?Den hunden, usch,avundsjuka,glädje? Osv... MEN man ska absolut inte dra alla över en kant. Absolut inte. Men så som jag personligen känner nu. Är jag tvivelaktig, ledsen med viss förståelse men besvikelse.

Jag har fått stöd och tröst i mina motgångar. Ledsen för att jag kanske inte förstår hur mycket tid det faktist tar med kennel, att personerna i fråga som driver en kennel vill ha ett eget liv. Jobbiga saker som sker och kanske rentav ensamheten som träder in i bland tungt arbete. Kanske besviken på mig själv som vill tro att man kanske har en kennel en avel för sitt brinnande intresse, sin kärlek till rasen, ett mål en inriktning, ett iver att få fram sina tankar om egenskaper inom ras etc. Vilsen i djungeln av att föder folk upp hundar för att ha råd, få pengar?. Jag talar inte för ngn om ngn eller i mot ngn, Det är tankar som rör sig hos mig. Jag har förståt att några vet i allafall till vår hemsida, eller mitt elelr Fago´s namn. Vilka vi är. Jag tror mig förstått att vi speglas relativt aktivt utåt. Jag gillar att förmedla fram och motgångar. Har gärna egen åsikt och ger blankafan i om en värld bland hundar riktas med irritation mot mig. Jag förtalar ingen utan bara säger hur jag känner.

I nu läget käner jag mig pressad, förbisedd, överrumplad, utnyttjad, förtalad.

Förbisedd för glädje och sorg jag delar med mig inte noteras. Mail som skickas, sms som printas i väg som inte får ngt gensvar. Allt från tonsiller som är borta till vårt Lp1. Då komemr tankar in, tid, ork,etc... som jag skrev tidigare. Folk jag aldrig träffat grattar mig för mitt lp. En liten sak för många men STOR för mig då jag knappt visste va lydnad va när jag hämtade hem Fago. Jag gillar att träna, och har i mina ögon trännat för otrolgit bra och ispirations givande träningsledare. Jag kan väll ärligt inte påstå att ngn annan direkt hjälp där har kommit från ngt annat håll. Mer än konstanterande och berättelser. Nu har ajg även fått höra andra vägar, om små fnattsnack om mig och Fago. antal tävlingar etc.. Ändå rätt kul, att folk har energin till att prata om oss. Fantastiskt finns skådespelare som visas på tv varje dag som inte paserar deras tankar, men om oss. Jag känner mig lite pressad, det är mitt egna fel. Jag pratar gott om Fago´s enormt lätt inlärda sida. Han lär fort. Jag sätter inga direkta förväntningar på oss, men jag vill mycket och fåt känslan av att jag måste prestera för vad folk vill tro. Min glädje över Fago kanske är långt i från vad en egentlig lyckad linförhet ska vara. Men jag talar gott om det och kan tolkas bättre än vad i andras ögon är.

Förbisedd är för det pratas om mig, gärna vid bra tillfällen att föra ngt bra på tal inom vissa sektioner. Ett namn som visar ansiktet utåt. Men lustiga är att jag själv vet inte om det, försen andra nämner det. Då komemr tankarna in, tid, ork, möjlighet som jag skrev ovan.

Och utnyttjad, mmm det lilla jag vet och de lilla jag kan är ngt jag vet fungerar för mig och Fago. min vilja att hjälpa är stor och enorm, men väldigt många folk som läser och folk som itne läser min blogg har dragit i mig. Allt från att passa en hund som vars hundspråk är helt rubbat, hjälp mig med det, en annan som är hanilsk(enligt ägare) hjälp mig med det, rasta hundar, hålla sällskap, träning, promeander tänk saker jag har. Jhapp jag sätter mig själv i situationen för jag själv säger JA! Kanske är det så att man bemöter andra som man villb li bemött själv?

Just nu känner jag mig besviken på uppfödare. VIlka rädslor dom skapar om sitt yttrandefrihet. Namn som inte får nämnas, hundar som bedrivs i avel som inte är fullt friska, smö snack och skit snack. oärlighet och fuffleri.

Jag är Cinzia, jag har en hund vid namn Fago. Vi två är två och har uppriktigt och brutalt ärligt ingen vidare relation till Fago ich min uppfödare.

Hon är en stark kvinna, kan tala för sig. Mer styrka än kan tänka många. Dock möjligen avståndet ?? som avgör att vi ingen direkt realtion har. Tiden, valpar, valp köpare, sina egna hundar. Händelser i livet. livet i sig. Allt. Men det tar inte i från mig mina känslor eller tankar.

Diskutioner kommer tas, åsikter kommer sägas. Jag skiter i vilket.

Jag önskar någon gång att få se min uppfödare i ringen igen. Eller läsa resultat från hundar ifrån samma kennel. Jag vill att det posetiva ska komma fram. Styrka inte ska bäddas ner av nergångar. Fan va skit jag kommer få för detta. Men visst är det bra jävla lustigt att man ska vara livrädd för sin känsla och sin åsikt.

En gnällig amatör som jag e... jag vet folk som undviker ta upp sin åsikt, sina tankar för inte hamna i rampljuset. För andra ska snacka etc. Ryckten. Men är det mitt fel eller är det min uppgift att egentligen förklara elelr ursäkta sin känsla coh åsikt över ngt man är ledsen och besviken med. FÖr jävligt. TIllochmed nu i min egna blogg är jag livrädd för att skriva: Jag trivs inte alls med min uppfödare**Oppps**

Men jag har ingen relation, vi bor inte undersamma tak, vi behöver inte älska samma färger. Och jag står på mina egna ben. Men visst önskar jag att jag va i andra skor ibland på de olika sakerna i världen som sker...

p.s min blogg, mina känslor, mina åsikter...fan va ångest man får nu... men Fago gillar mig ändå-mina väner gör så gott dom kan, och mamma finns alltid för mig...

 

Kattis

11 juni 2008 22:02

Hej! Jag läste ditt inlägg och jag känner igen mig i det du skriver. Du verkar vara en klok människa! Önskar dig all lycka i fortsättningen med hunden och hoppas att du få lyckan att tävla många gånger till!
Vänliga hälsningar en Kattis.....

http://www.nemo.bloggagratis.se

 

Pernilla

12 juni 2008 04:46

Det finns en anledning till att det finns lag på yttrandefrihet i sverige! en mycket bra lag tycker jag!

och klart man ska skriva vad man tycker o tänker i sin blogg, hade jag oxå gjort om jag kunde formulare mig :-D

Kram på dig!!

http://www.akiraqueen.com

 

Kicki & tjejerna

19 juni 2008 12:52

Hallåj....
Nu har jag varit in å läst din blogg igen. Du skriver kloka ord. oavsett vad man tycker OCH tänker, så får man självklart printa ner det i sin blogg!!! man vet ju själv om att andra läser....så det är upp till var och en, vad och OM man skriver!!! har själv varit med om obehag, när jag var ärlig i bloggen. men de får man ta, så länge man vet att man är ärlig och kan stå för de man skriver....BASTA!!!
Å sen de här med Fago och lydnads!!! du får väl tävla/träna huuuur mkt du och Fago vill. Så länge NI tycker att det är kul, så kör hårt!!! man gör de ju inte för någon annans skull, utan för sin egen och sin hund skull.
Lycka till på plan och i ringen....kör ditt race...de vinner du!!
ha en skön Midsommar å njut av 4beningen!!!
kramar/Kicki

http://www.rickebyhundhotell.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

sitter och tittar på gamla filmer från i sommar.. Jag ler varje gång jag ser detta.. VIlken underbar upplevelse att få springa och stå där med en av sina bästa vänner i ringen.. Glädjen när jag ser detta går knappt att beskriva. Trots värmen spr...

En sväng på klubben med Pojkarna. Basar upp dom med varsin skål vatten och inträder rallybanan somm in vän Lena byggt upp. Jag har haft en paus. Tröttnat på rallyn men täntke se om jag kunde väcka lusten igen.   Fago får starta. Slappt tar jag...

Rätt mycket och jag har inte bloggat. Så varning för LÅNGT blogg inlägg... Mycket av tiden har gått till till träning inför Cert provet i patrullhund.   Spår upptag. Sitta 5 minuter och vänta.   Spår i medvind på fält. Theo har nosen t...

https://www.facebook.com/Bozita.se/app_172163342907991?sk=app_172163342907991&app_data=1554   klicka eller kopiera länken ovan.. man klickar sedan på det svarta hjärtat för att rösta.. snälla :D ...

vi fick en dag av Malin Bäcklund hundbefäl en rolig bana både på utsidan och insidan i ett hus. Lite filmar från olika av dessa momenten.. Theo lyfts över...   Theo och jag ska krypa ihop?... theo åker ett litet fordon?   ...