Som en del vet blev Fago skrämd i bäbis ålder av 7 fulla glada gubbar och dess kamera. Min dåvarande pojkvän som va hund assistans visste inte hur han skulle göra. Så han lyfte upp lilla Fago och gick. Fago´s minne blev.

Karlar är farligt!!!

Detta har vi jobbar med hela resan och har kommit VÄLDIGT LÅNGT!

Många (du vet vem du är ) har menat på att Fago´s rädsla ligger i hans " födda mentalitet".

Men en händelse i en hunds liv särskillt i stadiet då dom är som "ömtåligast" sätter djupa spår.

TIll sak.

Jag är INGEN expert. Utan är en införståd hundägare i min hund.

Jag har fått hjälp, lärt mig informerat mig etc. Hur jag ska gå till väga etc.

Jag är väldigt nöjd med våra framgångar. För det är en framgång att få en hund som "dör" av rädsla av människor til Fago idag.

Men detta har gjort att man ser mer och mer andra ägare och dess hundar.

Ungefär som du köper en röd opel och helt plötsligt känns det som alla har en röd opel. Dom syns överallt.

Jag har många gånger vid utställnings ringen blivit både uppröd och ledsen.

Då ägaren till sin egna hund. Inte ser, märker , bryr sig. Till dom som "vet" och tycker detta är rätt. Men hela deras hund skriker" TA BORT KÄRRINGEN/GUBBEN,  FÖR HON GÖR MIG MER LEDSEN"

Jag har inte med andras sätt att se, välja elelr välja bort detta på med att göra. Men en åsikt får jag ha. Och jag lever så här. Jag antogm ig detta "livet" och det är upp till mig att fylla de "livet". För de är mitt ansvar! Och när jag tittar på Fago är det självklarhet. Många tänker nog också så. Men Frågan är ibland. Ger du din hund de den behöver, eller ger du det DU behöver? Ibland får man höra att man hanterar, vissa reaktioner hos våra hundar som med barn! Men om vi vänder på det. Ibland undrar man va folk gör med sina barn!

Många särskilt små hundar blir hjälplösa. Upplyftna etc.. Vad gör vi inte med barn? Samma sak. Förstorar upp saker etc. När barnet i fråga som ramlade och inte har de så säger. OJ! reser sig upp och fortsätter leka! Medans de andra barnet står kvar och skriker som en tok.

En rädd hund låt säga en hund som ogillar andra män. Antingen låter man hunden bli hjälplös. Man klappar belönar rädslan och tycker synd. Eller så ser vi dom som rycker och talar om för hunden med rejäla ord. SKÄRP DIG! Vi "straffar" hundens rädsla.

Mmmm....

Idag i allafall. Såg jag ut i mitt fönster. Jag ser ut på plan utanför ordentligt. Där ser jag en kvinna med en av sina hundar. Denna hund har jag sätt sedan den kom som liten. Och han är nu 1½-2 år gammal. Man ahr sätt små tendenser ( vi gick promenader , åkte på utställningar massa massa), att han tyckt vissa saker va läskigt. Men inget alls över de vanliga. Men då uppföstran är lite förmänskliad och old school i hund världen hos dom vet jag nu inte vad som hänt.

Jag såg att kvinnan tog planerat vägen igenom lekplatsen. Bad barnen komma och hälsa. Och hunden blev helt vansinigt livrädd. Svansen mellan benen och han försökte fly med all panik han hade. Med ett rejält rytt och ryck i örat tvingade hon han på plats. Och Visst stod han still till slut. I stel ställning skakande bakben och svansen mellan benen.

Detta för mig är en okunnig person som kommer förvärra hela situationen. Men som sakt inte min hund. Lite förvånad dock eftersom hon följ Fago´s resa till inte för så längesedan. Att hon går tillväga så här.

Så va har hänt?

Ja jag vet inte. Jag är en känslig person. Och reagerar starkt med en känsla med slag i bröstet och ledsamhet.

Varför ineha ett ansvar om ett "liv" om man inte förföljer sitt ansvar.

Lär dig din hund! Snälla! Gör inte bara som du tror är rätt. Ta reda på! Våga fråga. Va realistisk. Och ge inte upp!

Puss och kram!