Tudelu alla smyg läsare och icke smygisar.

Alla är välkomna att läsa. Bara kul att se statistiken som i snitt håller sig runt 400 besökare varje månad. Trevligt! Som jag brukar säga

" lite spänning i vardan"

Nu i kväll fick jag en laddning med ammunition*kan inte stava*. Efter ha elgat som en dö sill i sängen med goa(ironi) smärtor i hela buken. Sitter jag nu upp, och har nu laddat upp mig med diverse tankar.

1. Jisses va äckliga tapeterna blir när man har hund. Solen sken in så fint och på vägen ser man exakt vart Fago har lutat sig mot, vart han har skakat sig och de hamnat dreggel. Jisses. Så tapetsering/alt målning är nog på sin plats.

De andra är hundägare. Nu får ni förstå att jag inte har storhets vansinne. Eller anser mig bättre än alla andra. Etc... Utan detta är bara egna åsikter och ordet som min mamma´s lärare i psykologi inte vill använda. "Sunt förnuft"

Folk. Dom går och "skaffar" sig en hund. Dom köper onödigt mycket saker, gulligt koppel. Köper hem foder. Fixar sov plats. Och pratar om de har barn om lite regler.

Hunden som dom "skaffat" kommer hem. Den fina vatten skålen står där och där ligger en ... bajshög.

Och opps där trampade ngn i hund kiss. Och oj lite kiss till. Och halsbandet är sunder tuggat. Men valpen är söt.

De finns otroligt stor mängd av olika versioner med det här att "skaffa" hund.

vissa låter sig bli överkörda. Hunden drar, jockar, skäller,morrar, gapar, bestämmer. Och matte och husse bryr sig inte om det. Lite ovetande så där.

Sedan finns de dom som hela världen rasar samman när dom upptäcker valpen faktis växer. Inte alls lika gulligt. Någon hund bor i en hundgård i hörnet av tomten. ( isolerat)

-Vadå? hundar är jhu ute djur.

Något djur sätts ut på blocket.

-söt hund söker hem. Tidsbrist. 1000 kr priset är inte de viktigaste bara den får ett bra hem.

Dagen efter

såld- (första bästa som tog den.)

Det finns även dom som "KAN".

Dom ahr läst alla böcker. Vet precis hur man ska göra.

Böckerna vars producktions år va 1982.

Den lydnads intresserade som trycker i gen käften på hunden vid apport inlärning. Rycker i kopplet och tar foten för att "korrigera" Som tror på tillrättavisning och fysiskt handlag.

Det finns dom som "INTE" kan.

Som blir lurade i Lerums hund och katt och häst affär. Att dom måste ha en hund-galler bur. Måste ha en kam och en borste, En klo tång, två halsband. Ett koppel, ett täcke, en filt, en sov plats bädd, två schampo, ett örthalsband, ett fy spray. Bajspåsar, foder, dom dyraste matskålarna listan kunde göras lång. Jag vet inte om jag som stod bakom och lyssnade va värst eller expiditen som man såg långa vägar tänkte på och matade på dessa nya hundägare med allt. För dom ville göra rätt.

Dom går valpkurser och hund kurser och slutar vanligtvis med en hel del för mycket inköpt som dom sedan skänker bort. Dom försöker!

Sedan finns de dom som köper hund för de är" det man ska ha". Hus , villa och bil, eller nya inne tränden. Dom köpr sig en golden eller en mini råtta.

DOm får en skällig golden med ett lite för litet rött halsband som konstant har nosen i backen. Eller en liten vibbrerande pälslös rackare i famnen eller i sin Dolce gabbana väska.

De finns dom- oftast lite äldre ( förlåt generalisering )

som har en liten bjäbbig sak. Som står längst ut i kopplet, på sina bakben och gapar och gapar och e sååå frustrerade och sååå förbannade. Lite feta också! Bara enkelt tänk, tänkom de va en doberman som stod på bakbena gnällde och skällde helt hysteriskt. Hmmf klurigt de där.

Oj oj va jag svänger i väg.

Jag ville komma till dom som TROR DOM KAN!

Där tänder jag till.

Jo jag tycker sydn om djur som hamnar hos folk som inte inser de faktis ÄR djur som växer etc. och hunden säljs. Jo jag tycker synd om hundar som blir feta och får springa runt stressade av att ha koll på allt och alla.

Jo de finns mycket man kan tycka illa om elelr tycka mindre om.

Men en av de värsta är faktis dom som "TROR DOM KAN".

Varför?

Har en granne som fått sin sociala, glada, folkkära hund att setter skaka av rädsla när de kommer folk, eller hunden som är livrädd för att få sina klor klippta. Jisses listan kan hålla på i evigheter.

De människor som förstör våra vänner. De är den värsta sorten. Som lyckas få sin hund rädd, stresad,nervös,ilsk, inte ser när sin und har ont. För mänskligar sin hund. DOm som daskar med kopplet längsryggen när hunden drar, som gapar och skäller på hunden som om den borde förstå vad du sa. SOm ursäktar sig för sin olydiga hund. som bortförkalrar allting med att han´lysnar fan inte. Rycker i sin hunds öra. Inte ser vad de är för hund dom skaffat och avlivar den för den inte är hanterbar. Jo men visst skaffa dig en arbetshund och hoppas på den ska älska att glo på dig när du tittar på tv.

Slår sin hund. Rycker i kopplet. Daskar till den. Fotar till den.

Delar med sig av sin enorma kunskap till andra om detta.

vi ser dom varje dag. O JA! Folk som tror på att lägga ner sin hund.

En person jag vet gav eller ger, vet ej om de ändrast. Men gav råd till valp ägare att lägg din hund på rygg ofta. För att visa vem som bestämmer.

ARghh kokar i hela mig. Vem fan lär ut något sådant?

Eller dom som förmänskligar dom. Visst kan väll vara sött.

Men vete tusan om de är så sött när de står på köks bordet, helt plötsligt skiter inne, kissar inne.

Folk som förstör hundar. En hundvalp föds blank.

Den har sina anlag-bruks-drag-vall. Men ingen hund föds rädd,nervös,ilsk.

Den kan vara känslig mottagen av dålig start, sjukdom. Dälig uppfödare, isolerad etc. Men det spelar ingen roll. Det är vi som tar hunden som måste inse att man "skaffar" inte hund.

Man "blir" med hund. Samma inställning som du skaffar barn. Du läser, du kollar runt, du hittar folk att rådgöra med. Du matar ind ig med information helt enkelt. DU går inte bara ut och köper ett råsa halsband till det som komma skall efter 9 månader.

olyckor kan h'ända alla. Det är inte altid ditt fel så att säga den vägen. Vad som helst kan ske. Men det är fortfarande din uppgift att se till att göra det bästa av det.

Och har du inte den kunskapen eller erfarenheten ska du fan inte börja göra heller.

HAr en granne vars tre hundar är livrädda för attk lippa korna.

Varför? för hon har klippt för lågnt?

nej nej, det hela började med en cermoni och inte vetskap hurs in egna hund fungera.

Det är munkorg, det är två som håller fast och en som klipper.

Men för fan tänk själva. Vilken ångest. stress.

Jag har klippt fel på Fago många gånger*stackars krake :( *

Men jag kan fortfarande stå med honom om jag så vill ute och lyfta ett ben åt gången och klippa.

Jag kan be honom snällt lägga sig ner och klippa klorna. Man får lära sig sin hund.

Ibland när jag kollar på Ceasar. blir jag förstumad. När ägare svarar att dom går ut en gång i veckan med sina hundar.*Men herre jävlar**

Jag gillar inte hundprogram. För folk som "TROR DOM KAN" stänger av TV och gör sedan "likadant" vad dom tror sig sätt.

Och de kan gå riktigt illa.

Eller glöm inte. Bara för de visas åp Tv betyder de itne att de är bra.

Jag vet inte. Jag är inte perfekt. Glöm de.

Och jag är grinig och jag svär. Men inte tusan rycker jag, slår jag, daskar, nyper elelr biter jag min hund. Och ändå har jag fått honom dit jag vill.

Och jag är en vanlig person som en dag fick chasnen att "skaffa" en hund. SOm nu fattat att man faktis "blir" med hund.

Jag tog en sak i taget. Och trotts min otroliga okunskap och lite otur i början endå fått en hund som fungerar.

En kompis till mig fick ta bort sin hund nyligen. Jag är två delad i detta.

Hon ville ha en sällskaps hundo ch köpte en pittbull. Ingen valp utan en som tyvär gått runt. Summan av kardemumman av få promeander på dygnets timmar. Ryck i kopel och otroligt stressad miljö ledde till en otroligt stressad hund som sedan eskalerade. Inte idealisk miljö. DOck en svår ras.

Jag är delad i beslutet. Men nu sover han. Och troligen med ryggsmräta, och all den stressen etc så har han det garanterat lugnare och skönare nu :(.

Jag gnäller i vanlig ordning. Jag gnäller så mycket att de blir kortslutning.

Detta är mina åsikter. JAg har inte skrivit en regelrättig uppsats. Utan åsikter.

Jag har mååååånga åsikter. Gott och på ont.

KRAM