Mycket sker i mitt liv. Jag är ständigt med om saker och har aldrig någon ro. Allt i från ekonomi, till Fago som e sjuk, katten som stälelr till det. Ekonomin som krashar otrohet i förhållanden och väldigt mycket mer.

Nu e jag sjuk. Vårdcentralen är allt annat än hjälpfulla. Jag tappar hår och orkar ingenting. Idag fick jag höra några ord. Ett par meningar som fick mig att tappa andan.

Jag hade gått för att möta upp personen med Fago. Efter desa ord va jag jhu tvungen att gå hem. Det regnar här. Efter jag gått halva biten, tappade jag bara orken. Satte mig ner på huk. Och Fago han bakar in sin ända så långt han bara kan och lägger sin tyngd motm ig och huvudetp å min arm. Han brukar bli rastlös efter någon halv minut. Men vi satt säkert så i regnet i över tio minuter. Och jag grät som en idiot. Jag fick jhu inse att vi inte kunde sitta där så jag försökte ställa mig upp för att gå. Men mina ben orkade verkligen inte. Vad gör inte Fago då. Han tvättar mig i ansiktet och lägger tillbaka sitt huvud på min arm. Och vi satt säkert i minst en vkart till så i regnet. Jag kände mig precis som i reklamen när det sitter en liten liten vovve under stor vit. En på min msn sa precis. " han kände, va du kände". Och jag måste nog erkänna att jag alltid varit lite skeptisk ställd till när folk säger så. Men jo. Han kände va jag kände. Där satt vi i ös regnet och det kändes precis som jag hade min allra bästa vän där. Han kände precis vad jag kände. Hade han inte varit med där eller här hemma när jag kom hem. Hade jag suttit där ensam och legat i min hall helt själv....

bara väldigt himla ledsen...........