Ja inte illa inte....

Super stressad redan 2 dagar innan vi skulle i väg. Stressad och nervös. Mina nerver styr min hund.När jag blir nervös, blir jag stressad. Jag blri stressad av att jag blir nervös. Varför blir jag sådan här? Ärligt jag vet inte. Någon fixide.

men idag skulle jag iallafall åka själv. Jag har märkt att de går bättre då. Jag blir inte lika uppjagad. Jag kan ta de i min egna takt.

Sagt och gjort. Upp 1 timma innan vi skulle åka. Gjorde ala viktiga sakerna, åt, kissa, la i ordning allt, borsta tänderna, rasta Fago osv.. och självklart kissa en gång till innan vi åkte.

Jag körde som en vättvilling dit så jag va 25 min för tidig. Skönt va nästan de för de va den andre också. En ngt mullig Tollare. Detta va ett ordinarie prov så vi båda skulle vara där kl 10.00 Som tur va så va han också tidig =D.

Vi bestämde att han skulle köra först.

Under tiden fick jag sitta och vänta. Vilket visade sig vara kanon bra. Medans jag satt och stressa av mig, nerverna började balansera sig, fick han busat, gnällt, druckit, kissat och gnällt lite till. Allt de han annars gör i spåret. Just för mina nerver. När väl domaren kom ca 25 min senare och Cinzia en rumpa mindre ( fryst fast i stocken jag satt på) så hade både jag och Fago lugnat ner oss.

Spåret började svårt. Men Fago tog tag i spåret direkt som en sugklocka. Han hade ju gjort sig av med alla sina hyss. Jag va bara kall och inget mer. TRoligen helt slut efter ha stressat i 24 timmar. Uppsparket började på en grusväg. OCh ut i snår in i skogen. Jag tittade inte så mycket fram eftersom de va en hiskeli terräng. Vi gick över 2 bäckar mitt på en åker/fält. Över stenmurar, och igenom enn barr dunge, ut över ett snortort fält, in i skogen igen med snår, över några beklädda och icke beklädda förhöjningar.

Både jag och domaren flåsade på som bara den. Mitt snor rann och jag kunde inte med att göra jägar snytningar. Fast hade jag gjort de i farten XD hade väll han fått de på sig stackarn.

20 min senare, och ett skott senare står Fago glatt och tuggar på domarens klöv. Jag förstod först 10 sekunder senare att vi faktis va framme.

Vid stenbumlings muren hade Fago tagit ut en större sväng, spungit väg i bara farten, och vid ett annat tillfälle gjort en halv ring. Hade hani nte gjort detta hade vi kinipit HP( heders priset) men idag blev de i stället ett Svch.

Jag har ett spår kvar att gå. Efter de blir de inget mer svenskt spår. Vårens snål åkare fästingarna är på intåg.

Jag är stolt äntligen fick jag visat att Fago verkligen kan. Visst fick sig mitt ego en törn när de blev så svart på vitt att de hänger på mina nerver. och inget annat lixom. Men de kan jag ta =D