Detta va min partner in crime. Min Medicinska grundkurs ingick de en HLR utbildning.

Hjärt-lungräddning.

1½. Som tur hade jag en riktigt god vän med mig. Nervös som en tok va jag.

10 st tysta elever i olika åldrar satt så snällt och väntade. Jag vet inte om jag satt så snällt och väntade. Jisses va jag håller på. Allt de tekniska strulade från ljud till att skärmen dog osv. TIlls de va dags att ta fram våra övnings dockor. Allt innehåll i min docka ramlade ut. Mun och luftstrupe samt va strupen vriden. Ansiktet föll av osv. Ska de ske ska de la ske någon som mig. Fixat och donat ner på knä och 30 kompressioner. Spännande. Nu skulle skivan startas men icke som nicke, vi lotsades in i ett data rum. Mitt mellan datorer och rubb står de 10 fruntimmer på golvet med en plastdocka och hjärt och lung rädar förbrilt till en dvd som lät som en workout för nybörjade. 1-2-3-4-5-6 ... ni ska bara veta vilket tempo. Sedan ner BLÅSSS....-BLÅSssss och 1-2-3-4-5-6.... i 2 min. Min vikt e ju alltid ett as att måla på väggen med idag va la den till ngn nytta. Många va rätt tunna och kämpade för sitt klick i börtkorgen jag bara la min feta stranadade kropp på och de sa klick. Så specielt jobbigt va de ju inte :S.

Jo mitt skrot hängde lite i vägen för att fica det tätt runt munnen på den lilla dockan. Men men kursen va lite små rolig.

Jag kommer att registreras i Svenska Cardiologföreningen(hjärtläkarna) som hjärt och lung räddare. Riktigt kul.

Dagen började med flumliga sjukgymnastikövningar med en psykiatrisk sådan version. Vi gick runt i cirklar och gjorde grymt skumma övningar. i en timma. En timma i morgon igen. Riktigt varmt och gott va vädret med. Så en rejäl promenad innan vi åkte in till HLR utb...

ALlt kändes bra tills jag fick reda på att jag inte fått ner hela Medicinska sista dels provet ngt blev snett. Samt såg min kropp på alla bilderna hon hade tagit. Usch.. att ajg går runt i sådan hemsk skepnad... Sitter nu med 3 morgon rockar och försöker distansera mig och gräva in mig i min bubbla igen och bara vara glad över de positiva. Tänk om jag kunde dra ner dragkjedjan och gå ur skallet också...

KRAM!