Detta är Fia och Saxon som han nu heter. Saxon är en 5 månader gammal blandras pojke.

en mycket god vän till mig skickade ett sms till mig om jag visste någon som kunde ta en blandras valp som blir misshandlad. Ägaren anser att en sådan hund måste få stryk för att veta sin plats. Han har även under de varmaste dagarna vi haft bundit valpen på en lyckstolpe mitt i solen på torget för att lära hunden hantera värmen. När vi kom jag, fia,per och deras Dotter Linnea låg Saxon livrädd under bänken och ägaren stod bredvid. Vi presenterade oss och frågade lite om Saxon. Ju mer vi pratade ju mer rädd blev han och kröp längre och längre under bänken. När han fick syn på Linnea gjorde han ett s.k utfall. Som tur är så är Per och Fia två personer som förstår sig på hundar och backa inte direkt utan gav Saxonen chans. Jag tyckte vi kunde gå en promenad och under den tiden bad jag Per gå och kolla en sak och då ta med dåvarande ägaren för att prata lite. PÅ så sätt fick jag och Fia chansen att se lite på hur valpen va osv. Hundar gick förbi och han gjrode s.k utfall men efter 4 st som passerat förbi och jag hunnit iakta Saxon va de inga utfall han ville fram och hälsa men visste inte hur. När kopplet tog stop när han hoppade fram så kastade han sig i backen och sjunk ner och tittade rädd mot oss. Tydligen har den förra ägaren haft tydliga åsikter om vad man har haft kopplet till. Inget valpen uppskattat vart fall. Sedan gick de förbi flera hundar och då låg Saxon bara kvar och tittade. Linnea kom fram till slut med lite guidning och slutade med att hon gav Saxon kokt skinka och klappade honom. Han gav Per en slick på hakan lika så Fia. Vi fick känna över allt på honom utan att han visa ngt. Han fann fort trygghet hos oss vilket va väldigt skönt. Det viktiga va ändå Linnea. Vi tre umgicks med Saxon ett tag, jag kände att hans svans va av på minst 2 ställen. Men han lät mig röra vid den. Efter övervägande bestämde Per och Fia att ge Saxon en ny chans.  Så med hem åkte han. Jag fick ett härligt samtal av Fia där hon berättar att mötet med den 9 år gamla engelska spinger spanieln hade gått jätte bra. Saxon hade till och med viftat på svansen när Per kom tillbaka efter ha lämnat in barnen för att sova. Jag tror detta kommer gå kanon bra. Jag är så glad Saxon fick en ny chans i livet. Tack Malin för du hörde av dig. KRAM!