Tudelu...

Efter 2 timmars power walk som jag kallar de. Med Fago i regn och rusk är jag helt död. Men jag fick faktis ett sådant där*happy moment* när jag va ute. In med mp3 spelaren och trask i väg. Jag försöker hålla uppe fasren så Fago får trava hela tiden. Vilket innebär att jag är helt död efter 10 min*skrattar*

Trots regn och rusk så på vägen tillbaka känner jag en nos på mitt ben och rumpa. Lilla Fago. Han gör så när han är på myshumör. Han lixom duttar med nosen på sidan av låret och rumpan. Tittar man ner just då ser du en hund med världens keligaste utryck, runda ögon, och lugna rörelser och bara gossi utryck. Så självfallet smälter jag och duns ner på huk och vi gossade lite. Men regn och rusk piska på så va abra att resa sig upp och börja gå. Då blir han tok busig. Han går bakom mig och lixom lägger om mina ben med sina tassar. BÖrjar små plocka i kopplet. Men eftersom jag inte gav ngn respons på de började han "gå fot". Jag säger då de. den hund som vill leka och tycker leken är "fot" ja ajg vet inte vad jag ska säga. Vad är de för konstigt monster jag skapat. SÅ himla kul säger han. Han går glor som den och går i exakt position. Jag springer och han hänger på. Jag stannar och duns ner med rumpan jag vänder helt om i jätte temp o och drar i väg igen och han hänger på. Kunde jhu nite annat än skratta och låta han få sitt koppel och bus. så mitt i allt regn och rusk fick jag verkligen ett "hapy moment". Söta hund. Nu ligger han helt utdragen i storarummet och snarkar och drömmer.

AJg oh andra sidan sitter här mos i skallen efter 2 timmar psykologi läsande. Jisses va information de är på de små sidorna. mins nog inte hälften. Eller jo mins allt men inte under vilken rubrik*skrattar**

nu är de matdags... Flingor och fil? Låter väl som ett utmärkt mål.

KRAM!

Japp, ni läste rätt på rubriken. Min mamma brukar säga så ibland när de är knasigt värre. Och jag brukar säga de med lite fånig ton för att inte förmedla hur mycket de egentligen handlar om.

Men,: -"jag mår som en potta skit."

Mycket sker i våra liv. Erfarenheter byggs på goda och mindre goda. Men allt har en god utgång. Det ger alltså alltid ngt gott med sig.

Man gör inte om misstaget. Man lär sig och vet hur man ska hantera en liknande situation etc....

Men jag är en grubblare och de som kommer in kommer inte ut. Man är med om ngt hanterar de och går vidare.

Jag är med om ngt hanterar det och går vidare men de ligger alltid lätt tillgängligt o minnet. För lätt.

Mycket har jag varit med om. Inte i närheten av andra. Om man ska jämföra. Men en hjärte match sedan liten liten till idag. Va jhu inne på sahlgrenska för en början på huvudvärk slutade på morfin på magen och en remiss för ultraljud på gallan. Vilket slutade med att ett magsår har kommi till. Ett i ledet. Etc... Mm ingen motivation till ngt - ja säkert fler som läser detta som känner igen sig.

Jag vill som sakt inte lägga ut hela mitt liv. Men ibland behöver man bara få sagt. Jag mår som en "potta skit". Lite somm an svär högt när man slår i tån. Känns genast lite bättre...

Till detta hör min hund. Alltså han är nog det snällaste djur på denna jord.

Han accepterar att jag helt enkelt vill inte.Orkar inte. Han kommer och lägger huvudet på min mage i soffan nästan skelar med ögonen av att man klappar och tar huvudet ännu mer mot mitt ansikte så jag ska pussa och göra puss ljud och gosa mitt på pannan eller på sidan av nosen. När jag sitter på huk kommer han lungt vankandes och går rakt in imellan mina armar och jag får krama han länge länge....

Han bara ligger här. Tittar på mig suckar lite för de är tråkigt. Men är super glad om så de blir en kort promenad till när jag letar fram den där extra  energin och hittar på ngt.

Han begär verkligen ingenting. Jag kan lätt och enkelt och tryggt säga, rätt ut från mitt hjärta. Han är den bästa vän jag någonsin haft!

Idag ställde han glatt upp på mina ovetande, impulsiva upptåg. Drog min mega löv i skogen.

Cyklade hem och gick en runda och sedan in i skogen där mitt 70meter lång blodfria klövspår låg.

4 min och 54 sekunder tog de. Med 3 vinklar. I lättvind i löv och snår.

Härligt att märka av när man börjar förstå sin hund. Läser av honom...

Men de hemska i detta är attjag underhela tiden tänker på att få komma hem och bara sitta av tiden. Medans tankarna ihuvudet är ledsna för att man inte uppskattar de tillfällen som ges. Fast det sitter en liten manik inom än som skriker. " din dumma fan, njut"

Jaja...

ska bli analytisk mitt i allt grubblande och filosoferande och skit mående.

Min psykologi kurs började nu i måndags. 13 okt.

Har läst om SIgmund Freuid( kan inte ens stava hans namn), och de psykodynamiska principen och psykoanalys etc. Och jesus-jag som har läs och förståelse problem. Poletten ramlade ner igår. Haha snacka vara tankespridd. Rätt dumt att ta en distanskurs*XD

Men nu är de som de är och får göra de bästa av de möjliga. Är tävlings människa och komer garanterat sura för jagi nte får maxade betyg, fast jag inte har kapasiteten till de*skrattar*

NÄ usch kl är halv två. Borde sova. Alla de andra sover.

Fago, GOliat och lilla Tuff. Självklart så nära mig som möjligt(på skrivaren när ajg sitter här)

Krama kudde dags.

Natti natti

Igår morse steg en mycket trött och omotiverad Cinzia upp. Jag är ingen morgon människa.

Sagt och bli gjort. Jag skulle lägga tre st spår. Akira, Sweety och till Fago.

Kl 8 fick jag kliva upp och börja ordna blod, snäöre till klöv etc. Och stod iskogen kanske hmm 08,30. Två sorters spår skulle läggas. Ett special designat för Akira. Och två lite ordinärare.

 Kl 10,55 SKulle jag befinna mig ngn annanstans för jag va även anstäld chauför.  KNata, spran goch gick igenom skogen här hemma.

Steg räknaren flög i väg. Huvudvärk och illamående. Blod på skorna och klöven fastna i grenar. Spåren blev lagda och i väg åkte jag.

Hemma 15.20 och Pernilla med hundar kom runt 16,15.

Allting slutade bra. Vi hittade våra tre klövar.

Fago´s spår va dumdristiskt. LÅg på och intill ett hygge hela tiden. Och i går blåste det, regnade det. Fago´s liggtid blev ca 10 timmar och 30 min.

Innan hade vi liggtid på en MAX 3 timmar. Va anlagets tid va på vet jag ej, ngt mellan 2-5 timmar.

Jaja sagt och gjort. Mina spår va inte dom lättaste.

Fagos spår låg på en680 meter ungefär enligt min stegräknare.

Utspätt blod och regn. Inga höga förväntningar.

Alla hans vinklar utan vinkeln innan mål så att säga va i drag. Så han hade bekymmer i varje. Han gick lite runt omkring och letade , rätt symsimatiskt måste jag säga. Han gav inte upp. Och motiverad va han. Han gillar verkligen att använda näsan.

Men men! Bra blev de han hittade klöven stolt tillslut.24 min och50 sek. På hygge 10 timmar liggtid, reg och blåst. Jag är jätte stolt. Ca 10 meter blod uppehåll. Där han tyckte de va bekymmer samt.

I mina ögon och vad jag har för mål. Är han inte redå för ett öppenklass spår. Vill inte ha för brottom.

Trött som få va jag. 6 spår fick jag gå. Stolt ändå. Va jhu skönt på kvällen att ligga i soffan med en fet pizza och glo på film.

Nu har vi precis kommit hem från titt på Cross banan. Jag är trött. Men betvivlar han är. han har varit skogs busig hela dagen.

Minus i detta är. Jag hittade en fästing på honom.*rackarns*

Trött som bara densom sagt. VI hörs en annan dag KRAM!

Idag va de anlagsprov. Efter ha varit på Ultraljud för gallan hade jag både ont och va trött + på G att få dunder ont i halsen.

Pernilla va redan där. Givetvis super glad :D. Med all rätt*GRATTIS!!!!

Min tur. 2 spår innan detta har jag gått. Snacka "novis". Pinsamt värre. MEn domaren va jätte mysig. Om man kan uttrycka det så. Han förklarade lugnt och sansat allt. Och de hela började kalas.

När jag gått spår med Pernilla har ajg jhu satt upp mina klykor över allt. Livrädd att gå fel. OCh nu INGA klykor eller snören ALLS! Så fick lite fint fråga honom. "-Du?!?! säger du till om vi går en aning för långt bort??.

Svar: "- ja går du 100 m från spåret säger jag till."

Haha tyckte jag. Då kanske vi får gå många vändor och du säga till en hel del. Och jag fick själv intala mig . LITA PÅ DIN HUND! LITA PÅ DIN HUND!

Men de känndes bra knepigt.

Men Jisses han hitta den. Den lilla mini klöven. Vi har använt en storlek större. Se på trissor vi gick inte vilse.

På tillbaka vägen pratade vi lite. Olika fel folk brukaro ch kan göra. Bra sätt att träna på. Etc.

Resultatet är över min förväntan. Anledning till icke HP är att han precis innan klöv kom av sig en aning, ungefär som att. VA ÄR DE EN GUBBE MED I SKOGEN! men kom igen direkt igen.  Samt en osäker förare.

Jag alltså. Han sa de att han inte riktigt förstod varför jag inte följde med min hund utan lät linan löpa ut.

Hehe som sakt rätt osäker e jag jhu. VI är stolta. JAG ÄR STOLT! duktiga lilla Fago. Resultatet ligger på hemsidan.

3 duktiga berner lämnade platsen med Varsit Godkänt och Varsit Diplom.

Bilden är hemsk. Men jisses va vi fick skrattat efteråt.

Dom satt som tre fina ljus och jag står bakom Pernilla för att få som att titta. Precis när dom sitter så där PERFEKT tjoar jag lite extra Pernilla tar kortet (mobil) och Vips ALLA TRE kastar sig rakt fram Super glada.

Vi fick tagit om bilden. Den ser ni på min hemsidas framsida sam på tjejernas hemsida.

Kram!

Min mormor gick bort när jag va 8 år gammal.

Förstod inte så mycket mer än att mamma och min stora syster blev tokigt ledsna och jag helt plötsligt fick måla en massa gips figurer hos tant Marilois. Och att jag tyckte de blev tråkigt för jag ville inte vara där så länge.

Jag mins min mormor med pappiljott hår. Och att hon kallade mig "pussgurka" och lite annat. Och att hon älskade Johny Cash.

Men idag fyller hon 78 år. Och jag blir ledsen för att, det måste verkligen vara hemskt att inte ha sin mamma kvar! min mormor är jhu faktis min mammas mamma. Vi alla kommer förlora dom. Men fy FAN!

ÄLSKAR DIG MAMMA OCH PAPPA!......

Grattis på födelse dagen mormor Maria.

Visste ni att en hel gö hundfolk som MH testar sina hundar. Tränar innan?

Jo men visst.

Allt i från varje Mh "moment"Till rädslor. Till svårighet att lämna ägarna.

Jag har mött flera på de olika kurserna jag gått. " Duktiga" folk som även hållt i kursen har tränat med sin eller sina hundar inför MH.

Uppfödare som rekomenderar att träna.

Eller uppfödare som inte vill att de tar hunden/arna på MH.

Med handen på hjärtat!!! Hur fungerar du?

Jag gick ändå ;).

Och fick mitt resultat på min hund i den åldern.

Hade jag gjort "om" MH´t nu. Hade jag fått KANON resultat. Våra indevider utvecklas olika. Men ett MH är jhu för att se hur indeviden tillhandahåller sig till sin "ras standard" samt hurvida den är mentalt "OK".

Jag tycker 100% att man INTE tränar sin hund inför MH. Vem vill man lura?

Sig själv kanske?

VI va "lata". vi:

KOM-UTFÖRD-GICK!

Och vi låg på latsidan till.... ( tränade självklart inte )

Som en del vet blev Fago skrämd i bäbis ålder av 7 fulla glada gubbar och dess kamera. Min dåvarande pojkvän som va hund assistans visste inte hur han skulle göra. Så han lyfte upp lilla Fago och gick. Fago´s minne blev.

Karlar är farligt!!!

Detta har vi jobbar med hela resan och har kommit VÄLDIGT LÅNGT!

Många (du vet vem du är ) har menat på att Fago´s rädsla ligger i hans " födda mentalitet".

Men en händelse i en hunds liv särskillt i stadiet då dom är som "ömtåligast" sätter djupa spår.

TIll sak.

Jag är INGEN expert. Utan är en införståd hundägare i min hund.

Jag har fått hjälp, lärt mig informerat mig etc. Hur jag ska gå till väga etc.

Jag är väldigt nöjd med våra framgångar. För det är en framgång att få en hund som "dör" av rädsla av människor til Fago idag.

Men detta har gjort att man ser mer och mer andra ägare och dess hundar.

Ungefär som du köper en röd opel och helt plötsligt känns det som alla har en röd opel. Dom syns överallt.

Jag har många gånger vid utställnings ringen blivit både uppröd och ledsen.

Då ägaren till sin egna hund. Inte ser, märker , bryr sig. Till dom som "vet" och tycker detta är rätt. Men hela deras hund skriker" TA BORT KÄRRINGEN/GUBBEN,  FÖR HON GÖR MIG MER LEDSEN"

Jag har inte med andras sätt att se, välja elelr välja bort detta på med att göra. Men en åsikt får jag ha. Och jag lever så här. Jag antogm ig detta "livet" och det är upp till mig att fylla de "livet". För de är mitt ansvar! Och när jag tittar på Fago är det självklarhet. Många tänker nog också så. Men Frågan är ibland. Ger du din hund de den behöver, eller ger du det DU behöver? Ibland får man höra att man hanterar, vissa reaktioner hos våra hundar som med barn! Men om vi vänder på det. Ibland undrar man va folk gör med sina barn!

Många särskilt små hundar blir hjälplösa. Upplyftna etc.. Vad gör vi inte med barn? Samma sak. Förstorar upp saker etc. När barnet i fråga som ramlade och inte har de så säger. OJ! reser sig upp och fortsätter leka! Medans de andra barnet står kvar och skriker som en tok.

En rädd hund låt säga en hund som ogillar andra män. Antingen låter man hunden bli hjälplös. Man klappar belönar rädslan och tycker synd. Eller så ser vi dom som rycker och talar om för hunden med rejäla ord. SKÄRP DIG! Vi "straffar" hundens rädsla.

Mmmm....

Idag i allafall. Såg jag ut i mitt fönster. Jag ser ut på plan utanför ordentligt. Där ser jag en kvinna med en av sina hundar. Denna hund har jag sätt sedan den kom som liten. Och han är nu 1½-2 år gammal. Man ahr sätt små tendenser ( vi gick promenader , åkte på utställningar massa massa), att han tyckt vissa saker va läskigt. Men inget alls över de vanliga. Men då uppföstran är lite förmänskliad och old school i hund världen hos dom vet jag nu inte vad som hänt.

Jag såg att kvinnan tog planerat vägen igenom lekplatsen. Bad barnen komma och hälsa. Och hunden blev helt vansinigt livrädd. Svansen mellan benen och han försökte fly med all panik han hade. Med ett rejält rytt och ryck i örat tvingade hon han på plats. Och Visst stod han still till slut. I stel ställning skakande bakben och svansen mellan benen.

Detta för mig är en okunnig person som kommer förvärra hela situationen. Men som sakt inte min hund. Lite förvånad dock eftersom hon följ Fago´s resa till inte för så längesedan. Att hon går tillväga så här.

Så va har hänt?

Ja jag vet inte. Jag är en känslig person. Och reagerar starkt med en känsla med slag i bröstet och ledsamhet.

Varför ineha ett ansvar om ett "liv" om man inte förföljer sitt ansvar.

Lär dig din hund! Snälla! Gör inte bara som du tror är rätt. Ta reda på! Våga fråga. Va realistisk. Och ge inte upp!

Puss och kram!

Idag har jag avlagt min andra start i klass 2 kombinerat med spår!

Om du nu undrar va detta är för ngn slags nyhet så låt mig förklara!

Kommer till plats. Min hund ser i kors. Dreglet produceras enorma mängder. Han är taggad. Sten hårt taggad. ....på. Ja du säg de!

Finns två rätt tydliga självklarheter över kvällens syn.

Av mängden som startade va det fler än hälften och mer vars hundar nosade i backen. Av de 15 starter som va strök sig en och den andra ( Jag) bröt alla momenten. De övriga ekipagen med få undantag. Hade generelt nosning med sig igenom.

Min hund som hade alla genetalier på max. Kände 1 löp tik. ( vi han ägare har lärt oss se sådana saker numera) och 2. Vilt!

Plattsläggningen gick trevligt. En aning rakare hund idag. Så den 10´an kändes kul. Men låt mig nu berätta om lydnad+spår i ett.

jo du går in på plan. Startar med hunden klistrad mot gräset. Hunden kopplar bort allt och allting. Intal OK ställning efter ca 1 min försök till att få med sig sin hund till FRiaföljets början. Tar 2 steg och undrar va tar hunden vägen. KANON han spårar. Avbryter spår momenten för att uppta lydnaden. VÄnder upp och udnrar. Va e min hund. Han spårar! Super.

Moment efter moment bestod av att inte genomföra dom. Utan att lyckas få min hund 10 cm från mark.

Exakt ingenting gick. Min hund va i en helt annan värld. Det luktar men vad!

Flertal ekipage om inte nästan alla i rutan drog sig till samma hörn. Etc. Min hund gjorde det samma.

Till min förvåning kom min hund som ett skott i inkallningen. Men som sakt det gick väll på automatik. För stanna kunde han absolut inte och ta tok lycklig när han kom fram. För att sedan hmm återgå till Spårning.

Apporten gick på automatik med. Den har vi inte tränat med eftersom vi försöker lägga energi på en sak i taget. ( vilket visade sig itne alls fungera i lydnadsklass 2 + spår ) Men han gjorde de. Ja jag säger då de.

Detta va på alla tiders den värsta "prestationen" vi åstakommit på plan någonsin. Tror inte ens ett träningstifälle har varit värre.

Men som jag sa efter han plogade plan på Gbg västra på snö. Nu blir de träning på div stinkande platser. Ko hagar, maneger. Osv. Ta tjuren vid hornen så att säga.

Väl hemma va Fago helt slut i allafall.. Herre ghud han har jhu haft Elit sök i flera timmar.

Kvällen va inte bara lyckad för mig ( inom spårning ), utan GRATTIS Kristin. fan vak ul att se en person bli så glad. Underbart!

Och Carina. Härligt att träffas.

Ska ta mig ut till träningen. Kan nog vara väldigt nyttigt för mig.

Hopaps vi ses snart allihopa.

Vi ska träna emd på lydnad än spårning. Spår verkar jhu vi klara kanonfint utan träning.

( bomull i den näsan nästa gång XD )

P.S TIll Er som vill trösta etc. Jätte gulligt. Och jag uppskattar det SÅ MYCKET. Men jag grämmer mig inte ett dugg. Jag belv tok glad för Kristin. Och va kul att se Carina med Tindra på plan. Jag va inte nervös. Och denna gången fick vi 10 på platsen. SOm ajg säger. Jag ler bara på plan. Hellre dom här poängen och jag ser felet direkt än knappa mellan för att ha slarvat.

Vi kommer igen. Men nu är det paus ett par dagar ( för att leta upp stinkande stället att träna på :D )