Tudelu...

Efter 2 timmars power walk som jag kallar de. Med Fago i regn och rusk är jag helt död. Men jag fick faktis ett sådant där*happy moment* när jag va ute. In med mp3 spelaren och trask i väg. Jag försöker hålla uppe fasren så Fago får trava hela tiden. Vilket innebär att jag är helt död efter 10 min*skrattar*

Trots regn och rusk så på vägen tillbaka känner jag en nos på mitt ben och rumpa. Lilla Fago. Han gör så när han är på myshumör. Han lixom duttar med nosen på sidan av låret och rumpan. Tittar man ner just då ser du en hund med världens keligaste utryck, runda ögon, och lugna rörelser och bara gossi utryck. Så självfallet smälter jag och duns ner på huk och vi gossade lite. Men regn och rusk piska på så va abra att resa sig upp och börja gå. Då blir han tok busig. Han går bakom mig och lixom lägger om mina ben med sina tassar. BÖrjar små plocka i kopplet. Men eftersom jag inte gav ngn respons på de började han "gå fot". Jag säger då de. den hund som vill leka och tycker leken är "fot" ja ajg vet inte vad jag ska säga. Vad är de för konstigt monster jag skapat. SÅ himla kul säger han. Han går glor som den och går i exakt position. Jag springer och han hänger på. Jag stannar och duns ner med rumpan jag vänder helt om i jätte temp o och drar i väg igen och han hänger på. Kunde jhu nite annat än skratta och låta han få sitt koppel och bus. så mitt i allt regn och rusk fick jag verkligen ett "hapy moment". Söta hund. Nu ligger han helt utdragen i storarummet och snarkar och drömmer.

AJg oh andra sidan sitter här mos i skallen efter 2 timmar psykologi läsande. Jisses va information de är på de små sidorna. mins nog inte hälften. Eller jo mins allt men inte under vilken rubrik*skrattar**

nu är de matdags... Flingor och fil? Låter väl som ett utmärkt mål.

KRAM!

Japp, ni läste rätt på rubriken. Min mamma brukar säga så ibland när de är knasigt värre. Och jag brukar säga de med lite fånig ton för att inte förmedla hur mycket de egentligen handlar om.

Men,: -"jag mår som en potta skit."

Mycket sker i våra liv. Erfarenheter byggs på goda och mindre goda. Men allt har en god utgång. Det ger alltså alltid ngt gott med sig.

Man gör inte om misstaget. Man lär sig och vet hur man ska hantera en liknande situation etc....

Men jag är en grubblare och de som kommer in kommer inte ut. Man är med om ngt hanterar de och går vidare.

Jag är med om ngt hanterar det och går vidare men de ligger alltid lätt tillgängligt o minnet. För lätt.

Mycket har jag varit med om. Inte i närheten av andra. Om man ska jämföra. Men en hjärte match sedan liten liten till idag. Va jhu inne på sahlgrenska för en början på huvudvärk slutade på morfin på magen och en remiss för ultraljud på gallan. Vilket slutade med att ett magsår har kommi till. Ett i ledet. Etc... Mm ingen motivation till ngt - ja säkert fler som läser detta som känner igen sig.

Jag vill som sakt inte lägga ut hela mitt liv. Men ibland behöver man bara få sagt. Jag mår som en "potta skit". Lite somm an svär högt när man slår i tån. Känns genast lite bättre...

Till detta hör min hund. Alltså han är nog det snällaste djur på denna jord.

Han accepterar att jag helt enkelt vill inte.Orkar inte. Han kommer och lägger huvudet på min mage i soffan nästan skelar med ögonen av att man klappar och tar huvudet ännu mer mot mitt ansikte så jag ska pussa och göra puss ljud och gosa mitt på pannan eller på sidan av nosen. När jag sitter på huk kommer han lungt vankandes och går rakt in imellan mina armar och jag får krama han länge länge....

Han bara ligger här. Tittar på mig suckar lite för de är tråkigt. Men är super glad om så de blir en kort promenad till när jag letar fram den där extra  energin och hittar på ngt.

Han begär verkligen ingenting. Jag kan lätt och enkelt och tryggt säga, rätt ut från mitt hjärta. Han är den bästa vän jag någonsin haft!

Idag ställde han glatt upp på mina ovetande, impulsiva upptåg. Drog min mega löv i skogen.

Cyklade hem och gick en runda och sedan in i skogen där mitt 70meter lång blodfria klövspår låg.

4 min och 54 sekunder tog de. Med 3 vinklar. I lättvind i löv och snår.

Härligt att märka av när man börjar förstå sin hund. Läser av honom...

Men de hemska i detta är attjag underhela tiden tänker på att få komma hem och bara sitta av tiden. Medans tankarna ihuvudet är ledsna för att man inte uppskattar de tillfällen som ges. Fast det sitter en liten manik inom än som skriker. " din dumma fan, njut"

Jaja...

ska bli analytisk mitt i allt grubblande och filosoferande och skit mående.

Min psykologi kurs började nu i måndags. 13 okt.

Har läst om SIgmund Freuid( kan inte ens stava hans namn), och de psykodynamiska principen och psykoanalys etc. Och jesus-jag som har läs och förståelse problem. Poletten ramlade ner igår. Haha snacka vara tankespridd. Rätt dumt att ta en distanskurs*XD

Men nu är de som de är och får göra de bästa av de möjliga. Är tävlings människa och komer garanterat sura för jagi nte får maxade betyg, fast jag inte har kapasiteten till de*skrattar*

NÄ usch kl är halv två. Borde sova. Alla de andra sover.

Fago, GOliat och lilla Tuff. Självklart så nära mig som möjligt(på skrivaren när ajg sitter här)

Krama kudde dags.

Natti natti